Min författarfavorit just nu
Jag är förälskad i Delphine de Vigans böcker. Inatt läste jag ut "Ingenting kan hindra natten" där Delphine skildrar sin familj och framförallt sin bipolära mamma.
I början tyckte jag det var segt, men då hon alternerar sitt eget liv idag och sina tankar vid sidan av mammans barndom blir det bättre.
Jag gillar Frankrike just nu! Jag läser även Franska kvinnors smala hemligheter, som handlar om hur man äter i Frankrike . Det är en lyrisk skildring av mat med kvalité . Hur man njuter av födan. Och de franska fraser som jag inte förstår men ändå läser känns poetiska.
Delphines debutbok läste jag för någon månad sedan- "Dagar utan hunger ". Jag läste ut den samma kväll jag lånat den. Boken skildrar en ung kvinna med allvarlig anorexi som låter sig läggas in på en vårdavdelning. Där får man följa de andra patienterna och hur kvinnan ser upp till och längtar efter psykiatern som besöker henne . Ibland får man en skymt av hennes faniljebakgrund, vilken i Ingenting kan hindra natten, visar sig vara Delphines egen. Och dagar utan hunger är självbiografisk.
Det är något med hennes berättarstil som tilltalar mig, och så det dunkla förflutna som jag bara vill veta mer av. Hon lockar mig att läsa mer. För även i ingenting kan hindra natten längtar jag efter att veta allt. Jag vill förstå svärtan, familjehemligheterna, vill veta hur och varför. Delphines egna tankar.
Jag har även läst "No och jag", också skriven av Delphine de Vigan. Här får man följa en högbegåvad flicka som bestämmer sig för att i sitt skolarbete utforska livet hos en ung kvinnlig uteliggare- No. Flickan vill rädda No och övertalar sina föräldrar att låta No bo hos dem. Även i denna bok skildras det mörka som lägger snaror om halsen på människor som vill förändras.
Jag har funderat på titeln till ingenting kan hindra natten . Någonstans i boken går det att läsa tanken att ingen kan hindra någon från att begå självmord. Självmord är något som skildras i ingenting kan hindra natten, inte en gång utan flertalet. Det fick mig att vilja slängs ifrån mig boken och sluta läsa, för mörkret var så stort. Men jag kände att jag trots allt skulle må bäst av att läsa ut boken och se helheten som faktiskt till slut känns lite ljusare.
Kommentarer
Trackback
