Jag bakade, min vana trogen, syltkakor i lördags hos mina föräldrar . De blev goda, men inte speciella. Svårt var det att rulla degen och få kakorna att hålla ihop. Idag har jag tränat på gymmet på morgonen. Morgon är för mig klockan nio. Kom inte hem förrän elva men då hade jag också hunnit in i några butiker.
Kände mig rätt slutkörd och vilade fram till lunch. Senare började jag sy på en ny tygväska. Den blir rosa och fin! Tror jag ska använda den själv.
Det känns som att jag inte har hunnit något alls idag, men då jag tänker efter är det en del trots allt. Det är bara det här med att tiden går som frustrerar mig. Att tiden är som luften, den går inte att fånga! Den går inte samla på hög på annat sätt än som rynkor . Jag vill inte åldras. Vill inte att tiden går. Jag har inga mål i livet längre. Jo, en massa diffusa mål som att kunna göra chins eller orka springa en mil, eller åtminstone femman i Fålehagen utan att fuska och gå upp för backarna. Jag vill så mycket att jag " mister hela stycket". Läste ett inlägg av Robin Sharma på Facebook idag ( tror jag) att det är bättre att göra få saker och göra dem bra.
Det är när jag stannar upp och reflekterar , skriver, tänker, låter tankarna vandra, som jag kommer ikapp tiden. Som nu, då jag skriver det här. Jag lyssnar på Johan Stengård som spelar psalmer i folkviseton och ligger i soffan. Varför tror jag att jag måste prestera? För vem, frågar jag mig ? För vem ska jag hinna med? Och jag vet inte varför jag ska läsa tusen böcker? Problemet kommer då man drar allt till sin spets och inser att inget spelar roll. Inget av det jag gör. Jag springer för att bli glad, men springer jag för ofta blir jag ledsen! Trötthet sätter sig i hjärnan och gör mig hungrig och nedstämd. Lagom. Det är ordet. Imorgon ska jag sy klart väskan, nu ska jag njuta av musiken och fånga tiden! :-)